Ingen annan kommer dö min död, så därför vill jag inte leva alla andras liv. I mitt liv är möten med människor och intima relationer det som gör mitt liv meningsfullt. Därför har jag valt att leva i ett relationsformat som ger mig friheten att låta varje möte bli vad det blir. I mitt fall innebär det att jag lever flersamt i transparenta, samtyckta, öppna och dedikerade relationer.
Ibland kallas det här sättet att relatera på för etisk icke-monogami. Ibland för relationsanarki. Själv bryr jag mig inte så mycket om etiketter, men jag bryr mig väldig mycket om normer. De där normerna som formar våra liv, vare sig vi är medvetna om dem eller inte. En väldigt, väldigt stark norm i vårt samhälle är tvåsamhetsnormen. Ju mer medvetna vi blir om den och andra relationsnormer, desto friare blir vi att forma våra egna relationer. Eftersom vi inte kan leva utan relationer blir det också ett sätt att forma våra liv på ett mer medvetet sätt.
Just det där att forma sitt eget liv är viktigt för mig. Därför missionerar jag varken tvåsamhet eller flersamhet, och inte heller självvald ensamhet eller något annat sätt att leva och relatera på. Var och en sin egen resa. Sen många år tillbaka, och just nu, väljer jag flersamhet, men jag har levt tvåsamt och kanske väljer det igen någon gång. Nyckelordet för mig är VÄLJER. Att allt i livet är val. Hur till och med att inte välja är ett val, ett icke-val. Sånt tänker jag att jag ska skriva lite om här ibland. Kanske snart.
