När vi öppnar för möjligheten att relatera med flera, är det som att resa till väglöst land, utan horisont att fästa blicken på, med bitar av kartor och handskrivna lappar att navigera efter. Kanske hittar vi några böcker som beskriver själva resandet. Kanske klottrar vi dem fulla med anteckningar i marginalen. Kanske träffar vi några andra som också gjort det. Men sen har vi ändå inget annat val att dimpa ner på ett okänt resmål och lära oss att hitta bäst vi kan.
Vi får inte heller någon ledning av den kultur vi lever i. Tvärtom. Den absoluta majoriteten av alla filmer som någonsin gjorts innehåller en hint om hur heterosexuell tvåsamhet ser ut. Det finns en egen kategori av böcker på Amazon som bara handlar om olika varianter av parterapi. Snart sagt varenda tidning har återkommande tips på hur man håller-glöden-vid-liv och listor på saker-som-håller-ihop-ditt-äktenskap eller saker-som-krossar-ditt-äktenskap. Men när vi kliver utanför normrelationen ekar tipshyllorna tomma och förebilderna är få. Det finns inga Hollywoodsagor som slutar med att tre personer lever ständigt utforskande i öppna relationer i alla sina dagar. Och det finns ingen kyrka i världen som de som ändå vill försöka kan kliva in i och lova varandra trohet mot sig själva och sina ideal. Det beror på en enda sak; tvåsamhetsnormen.
Vi har lärt oss att heteronormen finns och vilka uttryck den tar sig. Vithetsnormen börjar bli ett lika självklart begrepp, i alla fall i sammanhang där mångfald ses som något eftersträvansvärt. Men prova att uppge att du har mer än en sambo i folklivsundersökningen, eller i efterlevandeskyddet, eller i närmast-anhörig-rutan, och du hamnar ofelbart i vad som känns som ett ingenmansland. Det beror inte på att ingen bor där. Det beror på att det fortfarande är så få som berättar att de gör det, och de få som gör det har ingen möjlighet att kliva in och synas i det offentliga rummet. Det i sin tur beror på tvåsamhetsnormen som döljer sig bakom formuleringar som ”intim relation” och ”äktenskapsliknande former”. För det vet vi ju, att man bara kan ha en intim relation med en människa åt gången, och att man bara kan vara två i ett äktenskap. I alla fall i Sverige. Eller, egentligen faktiskt inte ens här – men det är en annan historia.
